Svenskar – världsmästare i att fira konstigt med stil

Vi svenskar är ett rätt så stillsamt folk. Vi står snällt i kö, undviker ögonkontakt i kollektivtrafiken, och hälsar artigt med ett stelt "hej" innan vi skyndar vidare med blicken fastnaglad i trottoaren. Men så... kommer juni.

Och inte vilken dag som helst – utan midsommarafton, dagen då det svenska folket kollektivt förlorar vettet, gärna i blomkrans.

Dags att dansa runt jättepenisen!

För någon som inte är uppvuxen i Sverige kan det hela te sig en aning märkligt. Det hela börjar med att vi släpar ut en stor lövklädd stång, trycker ner den i marken med militärisk precision och sedan dansar runt den i ring – gärna i ett slags grodliknande mönster, sjungandes om att vi inte har några öron.

Det är svårt att förklara midsommarstången utan att låta som att man just börjat på en sekt. Och vi ska inte ens börja prata om symboliken. Men ja, det är exakt vad det ser ut som: en jättepenis med blommor.

Och ja, barn dansar runt den. Tillsammans med vuxna. Med fullständigt allvar och en vansinnig glädje. För så gör vi här. Det är tradition.

Blommor i håret och sprit i glaset

Inget säger "svensk sommar" som en blomsterkrans som vissnar efter tre timmar och en snaps som bränner så hårt att den får ögonbrynen att krulla sig. Vi klär oss i ljusa kläder, gärna vitt linne och småskrynkliga skjortor som såg fräscha ut när vi lämnade huset – innan regnet började.

Sedan kommer nubben. Och nubbevisorna. Och plötsligt är moster Siv på bordet och sjunger “Helan går” med en plastgös på huvudet.

Surströmming – eller svensk rökbomb?

Även om surströmming inte är standard på alla midsommarbord (tack och lov), så är det alltid någon som "bara ville testa" och sedan öppnar en burk med vad som bäst kan beskrivas som apokalyptisk fiskmögel i konservform. En doft som får grannar att evakuera och husdjur att emigrera.

Men det är en del av charmen. En del av vår identitet. Vi är ett folk som frivilligt äter rutten fisk, dansar groddans runt en symbolisk fallos, och sveper alkohol som smakar terpentin – allt medan vi sjunger visor från 1800-talet.

När det spårar ur – och det gör det alltid

Ingen midsommar är komplett utan att något går helt åt skogen. Det kan vara någon som ramlar i sjön, någon som försöker grilla med tändvätska och tappar ögonbrynen, eller någon som friar till fel person efter sin tredje nubbe.

Och varje gång säger vi samma sak:

– ”Det hör till.”

Men vi älskar det ändå

För trots allt det knäppa – regnet, myggen, snapsruset, förvirrade turister och farbror Bertils nakenbad – så finns det något magiskt i midsommaren. Det är dagen då vi samlas, skrattar, äter alldeles för mycket potatis, dansar som idioter och faktiskt, om bara för en kväll, släpper alla hämningar.

Så ja, vi svenskar är ett underligt folk.

Men vi är också ett folk som kan skapa oförglömliga minnen kring en gräsmatta, en lövstång och en burk sill.

Och vet du vad?

Vi älskar det.

Glad midsommar!

Se klippet nedan hur det typiska svenska midsommarfirandet kan se ut: